Idag red vi som sagt på Carabas och Yra. Allt gick bra och så. Carabas var verkligen pigg och ville galoppera och trava. Hela tiden. Till sist travade vi på en liten stig vid ett par hagar. Jag var rädd att Carabas skulle bocka hela tiden för han slängde ner med huvudet. Min syrra red bakom mig och tjatade på om att hon skulle trava förbi. Hon lyssnade inte och försökte trava förbi. Carabas blev galen och galopperade i full fart med mig på ryggen. Efter ett tag började han även småbocka och sedan sakta av vid en öppen hage. Jag orkade inte försöka bromsa honom och ramlade sedan av i snön. Jag reste mig snabbt upp och Carabas försökte springa vidare ut i hagen. Jag drog tag i tyglarna innan han smet. Jag tittade bakom mig och såg min syrra ligga på marken. Hon reste sig upp och grät. Såsom jag. Jag började gå tillbaka mot dem med Carabas. Han stegrade helt plötsligt och jag började gråta ännu mer. Mamma fick ta Carabas och leda honom en bit innan hon tvingade mig att sitta upp. Carabas blir helt galen nära snö.
Jag började gråta tidigare idag för att jag var rädd att ramla av.

Min lilla busponny. Inte konstigt att du inte fick något hö efter att vi red. Men det är svårt att bli arg på dig, så du fick en morot ändå.

Precis innan vi skulle åka fick jag panik och började stört gråta. Jag har väldigt konstiga anledningar det det. Jag tittade på bilrutan och såg att det var is utanpå. Jag kom på att det skulle vara en fin bild att lägga upp på bloggen.

...åka av men shettisarna. Ska byta om och allt.

Mina ridkläder. Snygga?

Just nu städar vi hos våra fiskar. Akvariet var smutsigt. Vi har två galna fiskar som bara kommer och förstör hela tiden. De simmar runt och håller på. Grodorna la sig vid vattenytan och spelade döda. Våra fiskar är bara knäppa.

En ny dag med massa bus väntar! Lördag, min favoritdag. Dels för att vi får sovmorgon och får vara uppe sent på kvällen och dels för att det är shettis dags! Jag brukar rida på treåringen som heter Carabas. Min lillasyster brukar också följa med och hon får rida den äldre. Jag vet inte exakt hur många år den äldre är, jag har hört olika. Hon heter i alla fall Yra. Det är lite kul för de är släkt också! De som äger Yra och Carabas hade två vita förut, de var också släkt med Yra och Carabas. Mamma och jag tror inte att min syrra skulle klara av Carabas så bra, han har ingen sadel. Och vi brukar galoppera en hel del så det kanske inte skulle gå så bra. De har lärt sig vilka ställen vi galopperar på också. Jag har ridit i snart tre år på ridskola. Jag fick börja i en så mycket bättre grupp. Men jag har fått lära mig väldigt mycket. Min syrra har ridit i snart två år tror jag, och är inte lika erfaren. Där har ni svaret till VARFÖR vi inte vill att hon rider på Carabas. Jag är ganska lång, 152, och jag har långa ben också. Här nere kommer en bild på när jag rider för första gången på deras gård.

Sprid!

Måste bara berätta att när jag och min kusin tittade på the Hunger Games såg vi en jätte stor gräshoppa! Den hoppade runt i hela vardagsrummet. Jobbigt, eller hur?! Här nere kommer en liten bild på den.

Nu sitter jag här och skriver mitt första inlägg på min allra första egna blogg. Efter en hel del tjat i två dagar så fick jag som jag ville. På den här bloggen kommer jag skriva om djur... Framförallt hästar. Som ni ser har jag inte ändrat någonting på bloggen än så länge. Det kommer. Ska göra en header också. Jag kommer inte berätta saker om mig själv, så som namn, ålder och skola. Det håller jag för mig själv. Men jag kan berätta att jag är typ "medryttare" på två små shettisar. Jag hade tre hamstrar, men dem dog. Jag hade två hundar också, den ena dog i januari förra året och den andra dog när jag var 1. Jag älskar ämnet svenska. Det är kul att skriva egna berättelser. Nu har jag ätit färdig min glass och mitt första inlägg når sitt slut. Ska lägga ut en bild också:

Bilden får ej läggas till på en annan blogg!